Det här är Hildur - Sagoskatternas Livfulla Hilda! Hastigt och lustigt kom hon till oss för en månad sedan. Efter att ha tagit emot Rosie och dessutom fått vår första kull chow chow-valpar ur vilken en valp ska stanna hos oss, letade vi inte precis efter en till hund men så är livet, "plötsligt händer det" som bekant och då får man ta chansen. Hildur behövde ett nytt hem och efter att ha pratat med Hildurs matte och uppfödare Barbro Backlund på Sagoskatternas kennel, beslutade Monika Karlsson på Chowhill's kennel och jag att köpa henne tillsammans.

Så här hon nu Hildur, söt och svart som en lakritsbit! Till en början var hon lite försiktig men nu verkar hon helt ha accepterat oss som sin nya familj. Det ger en alldeles särskild känsla i hjärtat att ta emot en vuxen hund och att vinna dess förtroende och kärlek. Hildur har öppnat upp och varje dag får vi många pussar och när hon är extra glad hoppar hon upp på mig och om hon får tillfälle nyper hon mig lite på insidan av överarmarna, fast det gör så ont så jag försöker förklara för Hildur att hon inte får göra så men att vi kan pussas istället och det går hon med på.

Jag vill sända ett varmt tack till Barbro Backlund med familj som gav oss förtroendet att ta emot denna fina hund, vi ska göra vårt bästa för att Hildur ska ha det gott här med oss.

 Så kom dom då, de små efterlängtade miraklen! Sent på kvällen 2:a advent var det dags. Sunna hade haft det lite jobbigt i ett dygn men nu visste hon precis vad hon skulle göra. Först ut kom en stor, cremefärgad tik. Vilken lycka! Sunna tog itu med sina moderliga sysslor med stor noggrannhet och sådana omsorger som man bara kan förvänta sig av en så snäll och go tjej som henne. En kvart efter den första valpen, kom ytterligare en liten cremeflicka. Därpå följde en röd tik, som vi i nattens skumrask först trodde var svart. När denna lilla treklöver av flickor gjort sin ankomst skrev min syster Marie i ett SMS:

 "Wow eller  rättare sagt vov - det är girlpower!" 

 Men det dröjde inte länge förrän kvartetten fulländades med en cremefärgad lillebror! Och det är ju så det ska vara, först tre systrar och så en liten bror - så är det i min egen syskonkull! Äh, skämt åsido, det får väl vara som det vill med det men en perfekt liten kull är det i alla fall och helt underbart ljuvliga är dom. Det är 8 år sedan jag först började ha tankar på att föda upp chow chow och nu har det blivit verklighet - min och Sunnas första kull är här.

It`s a Beautiful Day!

Nu äntligen väntar vi chow valpar. I oktober åkte Sunna och jag upp till Chowhill's kennel i Hedesunda och hälsade på Monika och hennes fina hane Fabian. Det blev kärlek vid första ögonkastet! Så fort vi klev innanför grinden började Sunna riktigt krumbukta sig för den stilige, cremefärgade ryssen och han ställde upp utan omsvep. Det  blev två besök hos Fabian och nu växer och frodas Sunnas runda mage. Så om allt gå väl nu blir det en härlig jul med små valpar i huset, en bättre jul kan jag inte tänka mig.

Plötsligt i sorgen efter Tufflan och Nelly öppnades en oväntad dörr och vi fick chansen att köpa en ny, intressant hund och den chansen tog vi. Det blev en maratonresa med bil Järlåsa-Oskarström tur och retur - 117 mil på en dag. Men hem kom vi och nu är hon här, Imperial Dreams of Rambling Rose.

Rosie som är född i Aten efter amerikanska föräldrar. kom till Sverige som valp och har bott i Oskarström utanför Halmstad och nu har hon landat hos oss i Järlåsa.

Efter vad jag själv erfarit kan chowen vara lite svår att omplacera, det tar lite tid att bygga upp förtroendet men Rosie är en social, tillitsfull och gosig tjej som redan från början har sökt vår kontakt och man får pussar av henne varje dag. Hon har kommit in bra i flocken och speciellt vår stora landseer Baby och lilla chowen Juni tycker att hon är en jättekul kompis att leka med. Sunna är som alltid glad, nyfiken och accepterande och Baloo som vanligen mullrar och bullrar i sin eviga strävan att fostra "flickorna" verkar tycka att försiktiga Rosie är helt okej. Om han mullrar lite så går hon bara fram och nosar lite på honom och sen ligger dom bredvid varann på golvet och sover.

Det fungerar också utmärkt att ha henne lös i skogen och hittills har hon hållit sig kring oss och inte dragit iväg, dessutom gillar hon godis så hon kommer gladeligen på inkallning.

Vi vill tacka Ellinor och Felix  för förtroendet som låtit oss ta över Rosie. Vi ska göra vårt bästa för att Rosie ska få ett gott liv med oss och våra hundar.

Blanka har flyttat till Jessica och André i Noraström vid höga kusten. Där kommer hon att bo ute på landet och leva härligt friluftsliv.  Blanka får behålla sitt namn. Lycka till Jessica och André!

Morris flyttade idag med Silke ända upp till Umeå. Där kommer han att tillbringa en del av året på mattes handelsträdgård - vi hoppas och tror att han kommer att bli uppskattad av kunderna. Morris har nu fått namnet Willis. Lycka till Silke!

Vår älskade Tufflan har lämnat oss. Efter en tids besvär med sina bakben fick hon idag somna in. Jag känner mig fullkomligt förkrossad. Tufflan var den ljuvligaste valp man någonsin kan tänka sig, vänlig, tulig, lyhörd med sin gosiga nos och mjuka, fina, chokladbruna päls. Kära Tufflan, tack för att Du kom till oss och lyste upp våra liv med Ditt vänliga, glada sinne. Du kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.

Idag har Marta flyttat. Hon är en födelsedagspresent till husse Remco Boere från hans fru. Marta har nu fått namnet Uma som är en förkortning av Ursa major som betyder stor björn på latin. Lilla, snälla Uma kommer att få ett härligt liv hos Remco och hans fru samt två små söner ute på landet utanför Skinnskatteberg med en vacker sjö och skogen inpå knuten och hon kommer också att tillbringa en del tid i familjens hund- och kattaffär. Lycka till och grattis i förskott Remco!

Idag flyttade Bernhard till Jennie och Roine i Gustafs i dalarna. I hemmet finns ytterligare 3 landseerhanar så Bernhard som är en riktig buspojke kommer att ha så många att leka med - vilken landseerlycka!

Lycka till med nykomlingen i gänget, Jennie och Roine!

Då Sunna var 6 månader började hon haltade lite till och från. Jag tog henne till en specialist på Uppsala Djursjukhus - Ultuna, hon undersöktes grundligt av veterinären och 3 mycket engagerade kandidater. Under undersökningen sa veterinären att Sunna inte skulle komma att få några problem med höfterna men att det var något med armbågarna, röntgen av dessa gjordes med det visade ingenting. Hon fick diagnosen Akuta inflammationstillstånd, flera (ospec) leder och redan då började veterinären prata om att jag kanske skulle låta Sunna somna in då dessa besvär bara skulle komma att bli värre! Hon ordinerades dock Rimadyl (antiinflammatorisk och smärtstillande medicin) och vi åkte hem. Jag kände mig förtvivlad över tanken på att jag kanske skulle skiljas från min glada, goa Sunna. Monika Karlsson, Sunnas uppfödare på Chowhill's kennel var en klippa som gav mig goda råd och tröst på vägen.

Tre veckor senare var vi på återbesök med lika långdragna och grundliga undersökningar och Sunna och jag fick återigen ranta fram och tillbaka i en korridor medan veterinären och kandidaterna tittade och pekade och funderade utan att komma fram till vad det egentligen var som var fel med Sunna framben. Trots detta förde veterinären återigen avlivning på tal men jag kunde ju inte ta livet av en älskad hund utan att ens ha en riktig diagnos på henne så istället bokades tid för artroskopi. I väntan på denna, fasade jag ut Sunnas medicin, bara för att jag ville se om hon fortfarande haltade och det visade sig att det gjorde hon inte. Vid det här laget hade jag totalt tappat tron på både Ultuna, Sunnas veterinär och djursjukvård över huvudtaget och eftersom Sunna verkade helt besvärsfri i sina leder bokade jag av artroskopin.

Det har nu gått 1½ år och Sunna har aldrig återfått hältan hon hade. Så idag, när jag fick svaren på Sunnas ledröntgen var det med många olika känslor jag tog emot resultaten. En armbåge u.a. och en lindrig - var det för denna ledstatus jag skulle ha avlivat en underbart fin tik med ett fantastiskt milt temprament och en livsglädje som smittar av sig på alla som möter henne? Det finns så fantastiska och kunniga veterinärer men ibland, som i detta fall med Sunnna undrar man vem man ska våga tro på. Nej, fy och usch säger jag och, skäms på de veterinärer som är för snabba att fälla så hårda domar.

För mig och Sunna är det en glädjens dag idag så nu ska jag gå och gosa med henne - min fina, glada flicka.